april 2007
ma ti on to fr
            1
2 3 4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24
25
26 27 28 29
30
           

Taktik och väntan

30.apr.2007 @ 08:30
Everest in sunshine

Ligger fortfarande i basecamp; kastar oss över väderprognosen från Schweiz varje dag. Varje ny väderprognos de sista dagarna har innehållit prognoser om ännu mer snö, nu väntar de upp till 1,5 meter den kommande veckan. Men osäkerheten kring prognosen är stor. Börjar bli otålig. Personligen börjar jag bli bekymrad att vi förlorar viktig acklimatisering när vi ligger här nere (inte många gånger i livet man kallar 5 100 m "här nere"...) men de andra i teamet försöker övertyga mig om att vi inte förlorar på att vara i basecamp. De flesta andra expeditioner verkar stanna i ABC, även om det är begränsad aktivitet ovanför ABC. Vi har fått bekräftat att det är stark vind och en del snö i North Cole och ovanför. Våra sherpas har varit uppe på 8 300 m men ligger nu i ABC och vilar. Dawa har erbjudit dem att komma ner till oss och vila men de önskade stanna i ABC och bad om att vi skulle skicka upp färskt kött och grönsaker. 

Taktiken i förhållande till väder och acklimatisering/form har börjat, känner hur det kryper i kroppen, är klar för att flytta upp till ABC. Tror vi går imorgon oavsett, har daglig kontakt med meteorologen i Schweiz även om vi inte kan få rapporter och grafer via PC när vi lämnar BC. Målet den här gången är att övernatta i Camp 1 (7 000 m) och gärna komma upp mot Camp 2 (7 700 m) innan vi går ner igen. Men då måste väderprognosen för slutet av veckan visa sig vara fel, vi kan knappast gå upp till Camp 2 om det kommer 1,5 m ny snö... 

Förutom rastlösheten känn formen ok. Har varit dålig på att dricka de sista dagarna men har tagit mig själv i kragen idag, nu är jag ett med vattenflaskan igen, åtminstone 4 liter om dagen är målet, det är inte alltid lätt... 

Tusen tack för hälsningen Rolf och för påminnelsen om att upp är bara halva vägen. En av de viktiga delarna i den mentala förberedelsen är just det. Toppen är bara halvvägs, om ens det, den farligaste sträckan är ner igen. Visualiserar ofta hur jag står på toppen och samlar fokus och krafter för att börja nedstigningen!

Rastlösa hälsningar från BC
Camilla

PS! Hade en nedstämd dag igår, då är det fantastisk skönt att höra från er där hemma. Varje rad betyder så mycket , får positiv energi av att tänka på er och på hur ni har det. Linda Engmark som är nybliven mamma och sitter på trappan och solar sig. Liselotte Bryngelsson som förbereder sig till korpsäsongen med grillparty på verandan. Bosse, Sylvia och Helmi som tar vårpromenader kring HomeCamp i Gaers och kikar upp på Hea (300 m). Jannecke Hermo som håller styr på siffrorna på Hydro fabriken på Raufoss och Marie Lindblom som har blivit Mattsson sedan vi sist hade kontakt. Jessica Ek som styr och ställer med inköpen på Volvo Parts i Göteborg och som blivit lycklig husägare i det sista och så Ane som påminner oss om usökta tapas och champagne kvällar på Delicatessen - tusen tack! Och sist och antagligen minst, lilla Elias som hälsar via Kuzin Vitamin, så härligt! 1000 TACK alla för att ni följer oss och för hälsningar på bloggen!

Walking by Rongbok Glacier

Back in Basecamp

25.apr.2007 @ 12:13

Tillbaka i basecamp (5 100 m) efter 2 nätter i advanced basecamp (6 400 m) och två dagsturer till väggen upp till nordskaret (6 700 m). Trodde att vi skulle klättra väggen upp till nordskaret igår men när vi var klara för att koppla in oss på de fasta repen sa Dawa plötsligt att vi skulle vända. Han tyckte det blåste för mycket och att det inte skulle ge oss något mer att klättra väggen; han tyckte det var bättre för oss att komma oss ner och restituera. - OK, men då bör vi väl gå helt ner till basecamp, svarade Odd Harald och Dawa applåderade och jublade som bara han kan. För min egen del kändes det som jag precis hade gått ett Vasalopp och att någon sa att jag skulle gå det igen men tanken på vårt värmeaggregat i basecamp och på att aptiten skulle komma tillbaka om jag kom mig ner gjorde att jag anslöt mig till gruppen som ville gå hela den långa vägen ner till basecamp. Klockan var då halv tolv på förmiddagen, klockan sju var vi nere i BC. Tältet i BC kändes som enorm lyx (ståhöjd!) och värmeaggregatet i mattältet har aldrig varit mer efterlängtat. I ABC äter vi middag i dunbyxor, dunjacka, mössa och vantar ;-) 

Dagen idag har varit en typisk vilodag i basecamp. Efter frukost tog jag en efterlängtad dusch; det betyder att man får en hink varmt skönt vatten av vår alltid så glada kock och så tar man hinken med sig till "duschtältet" som skyddar mot vind och viss kyla; när solen skiner är det riktigt varmt och skönt där inne. Annars fyller vi vilodagarna med att äta upp oss, tvätta kläder, läsa böcker (veckans boktips: Den nionde insikten) och plåstra om kroppen. 

När vi kom körande in till basecamp och såg Everest för första gången var det lite snö på henne och det bekymrade oss endel, särskilt när Dawa som inte vanligtvis framför sin bekymring eller negativa argument sa:  - It would be better with more snow, men nu står hon där stolt och i vacker vinterskrud. Jag var spänd på hur jag skulle uppleva det närmare mötet med henne men det kändes bara bra. Har stor respekt för uppgiften men ser fram emot att möta den. Vet att det blir tungt tungt tungt men tror jag har en chans att klara det om jag får vara frisk och om vädergudarna är på vår sida. Är optimist idag men vet att det är lååångt kvar.

Tillsammans med Dawa har vi reviderat vår plan, 14 maj är nu planerad toppdag, men är det en sak som är säkert på Everest så är det att planen inte kommer bli som den ser ut idag. Här är det Everest som bestämmer och vi som anpassar oss. Tror killarna hade tyckt det var helt rätt med 17 maj, i så fall ska jag smyga mig in i 17 maj tåget med min svenska flagga...

1000 TACK för hälsninar på nätet, det betyder mycket för mig! Benedikte - glömmer inte er heller ;-), Tone - hälsa de andra i boxen ;-), Camilla & OK - längtar också, segelturen är en inspirerande tanke här i höjden och kylan, Linda & Ullen - så fantastiskt kul att höra från er, tack! 

Tibetanska fjällkramar till er alla!
Camilla  


Sju kvar i Basecamp (April 19)

25.apr.2007 @ 10:59

Trekkinggruppen har lämnat oss och ett stort tomrum efter sig. Har inte tänkt så mycket på att jag är ensam tjej i det här gänget, har tänkt att jag är van att vara ensam tjej och att det inte skulle vara något särskilt med det men nu känner jag verkligen på det. Det känns tomt utan Nina, Linn och Lilian. Stämningen i gruppen har blivit en annan, de feminina inslagen svagare och ett nytt slags allvar har sänkt sig över gruppen. Nu ska vi vara starka, nu ska vi fokusera på toppen och begrepp som summit attack har fått en central plats i gruppens vokabulär. Lucky me att Everest är "The mother of all mothers", hos henne ska jag hämta den feminina kraft jag så väl behöver. Hon är förresten oerhört vacker där hon står idag; För några dagar sedan var hon svart och nästan lite skrämmande, nu har hon klätt sig i vacker vinterskrud.


De första rapporterna från North Col (7 000 m) säger att det är bra förhållande, bra med snö och is att sätta stegjärnen i. Om fem sex dagar ska vi uppleva det på egen hand, ser verkligen fram emot detta första besöket i Nordskaret, först där känns det som vi verkligen är på besök hos den mäktiga damen vi ska vara på besök hos i en månads tid.


Acklimatiseringen har gått någorlunda enligt plan, ett par dagar med huvudvärk men inte värre än efter en dålig dag på hemmaplan. Vi har sovit en natt på 5750 m och är nu nere på 5150 m igen. Vädergudarna är på vår sida, lite kallt på natten men då är öppningen på Mountain Harware sovsäcken inte större än diametern på en handboll. Vi ska ha en vilodag till i basecamp innan vi beger oss 'upp i höjden' igen. Då hoppas vi nå nordskaret innan vi beger oss helt ner till basecamp igen, planen är att göra detta på 6-8 dagar.


Vårt Sherpa-team är fantastiska, underbara människor och vår Sirdar, Dawa Sherpa är en klippa för oss. Hans kompetens står högt i rang bland många av de andra expeditionsledarna och jag känner mig trygg och lyckligt lottad över att vara en del av hans expedition. Han har varit mer än 30 gånger över 8000 meter och vet vad han pratar om och vår säkerhet har högsta prioritet. Dessutom har han en inställning och ett skratt som gör en på gott humör bara man tänker på det!


Höghöjdskramar i massor
Camilla


Friendship highway

06.apr.2007 @ 12:19

Begreppet gränspassering har fått en ny innebörd. Det var en charmig upplevelse i sig att krypa, klättra och tränga sig fram mellan lastbilar och människor människor och åter människor för att ankomma ett kontor som skulle ta tempen på var och en av oss innan de beslagtog våra pass för att registrera oss i det som tänkas kan av register. Alla höll tydligen 37 grader för vi kom till slut förbi och nu har vi, med hjälp av ett antal robusta Toyota jeepar, börjat klättra på grusvägarna som slingrar sig upp längs de Tibetanska fjällsidorna.

Solen skiner på oss och landskapet är precis så fascinerande som man kan föreställa sig. Vi har stannat i den lilla landsbyn Nyalam (3 700m) och ska tillbringa två dagar här för att låta kroppen börja acklimatisera sig till den tunnare luften. Lee Kippling (Hydro Polymers), en av trekking-deltagarna som ska följa med expeditionen till basecamp, blev tyvärr sjuk igår kväll och tvingades åka tillbaka till Kathmandu i morse för att besöka läkare. Lee har varit allvarligt sjuk för bara ett par veckor sedan och tyckte sig känna igen symptomen så vi tog det säkra före det osäkra och kom överens om att det var bäst för Lee att avbryta och uppsöka läkare i Kathmandu. Astrid (GUL) känner sig heller inte helt bra så hon tar det lugnt i landsbyn Jangmu som ligger 1500 meter lägre ner, där vi övernattade igår, vi hoppas återförenas med Astrid imorgon.


Det är skönt att vara på väg, att planering och förberedelse har övergått i genomförande-fasen, var väldigt klar för det! Vill också passa på att tacka för hälsningar och support från närmast sörjande på hemmaplan. Det är oerhört inspirerande att höra från er! Det verkar som om fjället är lite högre än Valfjället Janne men det är väl ändå inget som går upp mot Valfjället?? Och den lilla svarta är med Lisa, tror den gör sig bra i basecamp ;-) 1000 TACK för support alla och tack Camilla, Mats, Janne, Linn, Lisa, Vitamin kuzin och Fastra (är djupt imponerad över att du fann vägen hit...) för hälsningar på bloggen. Ska följa med bättre from now on!

Tibetanska fjällkramar till er alla!
Camilla






 

...


hits