mai 2007
ma ti on to fr
  1 2 3 4 5
6
7 8 9
10
11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      
             

Tunn luft

06.mai.2007 @ 18:25

Övernattningen över 7000 m blev en viktig påminnelse för mig om hur tunn luften är och hur sliten man blir när man är i aktivitet i höjden. Som Tormod Granheim skriver i sin kommentar, motivationen måste komma från "mellan öronen", det känns som kroppen är helt tom på energi för länge sedan. 

På 7000 meter innehåller luften cirka 40 % oxygen jämfört med luften vid havnivå; det märks. Väggen upp till North Col tog mig cirka tre timmar att klättra första gången. Jag försökte ta 20 steg och så en kort paus. Ibland klarade jag inte ens de 20 stegen innan jag hängde över isyxan och gispade efter andan...

North Col

Men belöningen är stor, Camp 1 är en spektakulär camp. Utsikten är magnifik och det stupar relativt bratt ner på alla kanter.

View from camp 1

Den lilla platån vårt tält stod på räckte precis; de nattliga toalettbesöken var ingen lek men jag höll mig i tältet...


Camp 1
 

Everest blir vitare och vitare, dvs det har kommit stora mängder snö i höjden, vilket är en utmaning för oss, särskilt när det gäller the second step (8 600 m), där vill vi inte ha för mycket snö. Men väderprognosen är mindre aggressiv på snö nu än tidigare i veckan så låt oss hoppas att det mesta har fallit och att madamen gör sig klar för att ta emot oss.


Everest i vinterskrud

Känner att allvaret börjar närma sig, nästa gång vi går upp i höjden är det för att försöka nå toppen. Är frisk och mentalt klar för ett försök men måste erkänna att jag har en enorm respekt för uppgiften; mitt sista möte med den tunna luften var som att se sanningen i vitögat; det kommer bli tungt. Det är lättare att vara optimist och stark och målmedveten när man sitter hemma och andas oxygen som om det fanns obegränsat. Men jag ska göra mitt bästa. Har visualiserat natten för själva toppförsöket många gånger och har en idé om vilka tankar jag ska sätta in när det tar emot, det fick jag hjälp av Wolfgang Wedde med innan vi lämnade havsnivån. Hur långt det räcker är det bara framtiden som vet, och kanske Wolfgang?

Förväntansfulla hälsningar
Camilla

PS! Jenny, tänker ofta på dig, det här hade varit nå´t för dig. Vi får göra nå´t galet tillsammans snart, och ta med oss Liselotte! Annelie, så kul att höra från dig - och så många namn det var i din familj ;-), jag ligger visst efter. Agneta, så glad jag blev för din hälsning, klart det blir fotovisning - Annika har kommit med en inbjudan till Ämterud - är klar som ett ägg Annika, jag tar med bilder och projektor! Och tusen tack för hälsningen från Götet Kristina, kul att du följer med, det värmer i hjärteroten!


Friendship highway

06.apr.2007 @ 12:19

Begreppet gränspassering har fått en ny innebörd. Det var en charmig upplevelse i sig att krypa, klättra och tränga sig fram mellan lastbilar och människor människor och åter människor för att ankomma ett kontor som skulle ta tempen på var och en av oss innan de beslagtog våra pass för att registrera oss i det som tänkas kan av register. Alla höll tydligen 37 grader för vi kom till slut förbi och nu har vi, med hjälp av ett antal robusta Toyota jeepar, börjat klättra på grusvägarna som slingrar sig upp längs de Tibetanska fjällsidorna.

Solen skiner på oss och landskapet är precis så fascinerande som man kan föreställa sig. Vi har stannat i den lilla landsbyn Nyalam (3 700m) och ska tillbringa två dagar här för att låta kroppen börja acklimatisera sig till den tunnare luften. Lee Kippling (Hydro Polymers), en av trekking-deltagarna som ska följa med expeditionen till basecamp, blev tyvärr sjuk igår kväll och tvingades åka tillbaka till Kathmandu i morse för att besöka läkare. Lee har varit allvarligt sjuk för bara ett par veckor sedan och tyckte sig känna igen symptomen så vi tog det säkra före det osäkra och kom överens om att det var bäst för Lee att avbryta och uppsöka läkare i Kathmandu. Astrid (GUL) känner sig heller inte helt bra så hon tar det lugnt i landsbyn Jangmu som ligger 1500 meter lägre ner, där vi övernattade igår, vi hoppas återförenas med Astrid imorgon.


Det är skönt att vara på väg, att planering och förberedelse har övergått i genomförande-fasen, var väldigt klar för det! Vill också passa på att tacka för hälsningar och support från närmast sörjande på hemmaplan. Det är oerhört inspirerande att höra från er! Det verkar som om fjället är lite högre än Valfjället Janne men det är väl ändå inget som går upp mot Valfjället?? Och den lilla svarta är med Lisa, tror den gör sig bra i basecamp ;-) 1000 TACK för support alla och tack Camilla, Mats, Janne, Linn, Lisa, Vitamin kuzin och Fastra (är djupt imponerad över att du fann vägen hit...) för hälsningar på bloggen. Ska följa med bättre from now on!

Tibetanska fjällkramar till er alla!
Camilla






 

...


hits